vi tog ner vår stora oxelhäck som vätter mot gatan i höstas. en lite mer välkomnande entré.
kanske är det därför vi allt som oftast springer in i en rådjursrumpa i trädgården.. eller nos, för dom flyttar knappt på sig. visst är det fint med vilda djur i trädgården men det börjar bli lite jobbigt faktiskt. bara idag har dom varit här 5-6 gånger. (vad vi har märkt)
och vi öppnar dörren och hojtar.
vi går ut och viftar, hoppar, fotograferar och tjoar. dom glor lite lamt på oss och fortsätter tugga i sig krokus och tulpanblad. det är en get och en råbock. tycker att geten ser lite rund ut om magen också.
hon har någon skada och haltar. kan man ringa kommunen då? och säga att man har ett skadat djur i trädgården så att dom kommer och skjuter dom? för jag vill inte ha dom här! tänk bara vad fästingar dom drar med sig. och allt dom kommer käka upp nu när dom tagit vår trädgård i besittning.
ikväll när jag var på ridningen så stod dom tre meter utanför uterumsdörren och vräker i sig av allt rabatten har att erbjuda. L öppnar dörren och vrålar. inget händer.
han blir fly förbannad och kastar en sten mot den. den glor lite och fortsätter äta. barnen vrålar och skriker att pappa är en djurplååååågare!
huuuur kan du göööööra så mot små gulliga djur!?
lillasysters förtroende för att sin far är en god människa är sänkt i botten. och hon gråter så tårarna sprutar.
och rådjurshelvetet bara tuggar vidare, och promenerar sedan lugnt iväg.
 |
| den tjocka och halta. |
 |
| suddig råbock, han är lite skyggare. men bara lite... |